Vår resa till Vietnam, Kambodja & Laos Monica & Roger på Discovering Tellus

Roger
för 6 dagar sedan
13 min läsning

I februari 2020 var det dags för oss att återvända till Asien. Vi hade tidigare under 90-talet ”backpackat” i regionen och besökt nästan alla länder i Sydostasien utom just Vietnam, Laos och Kambodja. Kon-Tiki Resor anordnade en 18 dagar lång resa till just dessa resmål som vi bokade in oss på. Resrutten och programmet passade våra intressen väl. Det kändes som ett bra sätt att utforska och uppleva regionen som också kallas Franska Indokina. Här är en sammanfattning av resan. Håll till godo!

Karta över Laos, Kambodja och Vietnam och vår resrutt i röda streck

Vietnam: Stad, natur, mat och historia

Livfulla Hanoi

Vår resa började i Vietnams huvudstad Hanoi, där vi snabbt blev varse om landets mångfald. Vi började med att besöka de livfulla gatorna i Hanoi där vi utforskade staden under två dagar med bl.a cykeltaxi, kände på gatulivets puls och promenerade genom gamla kvarter med smala gränder. Vi besökte French Quarter med dess franska kolonialarkitektur, upplevde Ngoc Ha som är en ”by i staden” och upplevde där stadens många olikheter.

De trånga gränderna sjöd av liv och varje kvarter hade olika frukt-, grönsaks- och kötthandlare i en salig blandning. På trottoarerna trängdes försäljarna och där kunde man köpa allt ifrån grodor, krabbor, små ormar, grisfötter och gristunga till fräscha härliga frukter och grönsaker.

En höjdpunkt var besöket vid Ho Chi Minhs mausoleum, en plats som är central i Vietnams historia och nationalkänsla. Ho Chi Minh var en stor ledare i Vietnam, som stred för folket och rättvisan. Nu ligger han begravd, och synlig, i mausoleet.

En av kvällarna besökte vi en traditionell marionettföreställning på vatten, ett unikt kulturarv som bara finns i Vietnam. Det är en urgammal vietnamesisk konstart. Det var en rolig och annorlunda upplevelse.

Hanoi var en ovanlig huvudstad; inga synliga affärsdistrikt, ingen lokaltrafik att tala om, tusentals mopedister, inga trafikljus och bara ett fåtal övergångsställen. Tänk att dom ändå får det att funka!

Halong Bay: Kalkstensöar och mystik

Från Hanoi åkte vi buss till Halong Bay och där steg vi ombord på den traditionella djonken Swan Cruise. Under två dagar gled vi runt i skärgården bland de vackra kalkstensöarna, bland annat Cap La, och upplevde naturens skönhet från både båt och kajak. Öarnas charm ligger i deras mystiska siluetter, dimmiga vikar och speglande vatten, som tillsammans skapar en känsla av avskildhet och magi. Det är faktiskt något vi fortfarande pratar om när vi blickar tillbaka och minns den tysta gryningen ute på sjön.

Den andra morgonen i Halong Bay började vi med ett pass Tai Chi på däck, vilket gjorde att frukosten smakade extra bra efteråt. Vi fick även uppleva traditionell vietnamesisk matlagning direkt på båten och det var en av båtresans höjdpunkter. Vi fick lära oss att göra vårrullar.

Vi besökte även den berömda kalkstensgrottan Thien Canh Son, där vi gick bland stalaktiter och naturliga formationer och kände oss som upptäcktsresenärer. I grottan hade vi även sällskap av fladdermöss.

Halong bukten är uppsatt på Unescos världsarvslista.

Hue: Dynastier och tradition

Efter denna naturupplevelse flög vi från Hanoi till Hue, som har en rik historia med Nguyen-dynastin som regerade landet. Hue var tidigare huvudstad i Vietnam. Under två dagar utforskade vi bl.a det enorma citadellet, åkte cykeltaxi längs Parfymfloden och över Trang Tienbron samt besökte den färgsprakande Dong Ba-marknaden, där det var liv och rörelse av alla de slag.

Citadellet är den största sevärdheten från kejsardynastierna. Det var en stad i staden när det begav sig. Innersta delen av citadellet var den förbjudna staden, där kejsaren levde med sina konkubiner, eunucker och mandariner.

En vegetarisk måltid åts i pagodan Dong Thien, där maten lagades av pagodens nunnor, och vi åt måltiden tillsammans med nunnorna och fick då chansen att prata om livet och vardagen i nunneklostret och samhället i stort. På nunneklostret bodde 20 nunnor. De yngsta var under 18 år och den äldsta var 75 år. Det var en fin upplevelse som blandade andlighet och tradition och gav oss en känsla av att vara en del av något större.

I byn Kim Long blev vi inbjudna till en vietnamesisk familj. En äldre kvinna tog emot oss och bjöd på grönt té och riskakor. Vi fick höra berättelser om livet och Vietnamkriget, om fransmännen och amerikanerna, om kejsardynasin och kommunismen. Det är med ödmjukhet man tar del av deras livsöden och berättelser.

Da Nang och Hoi An: Kust, kultur och kök

Från Hue åkte vi med buss söderut mot Da Nang. Det var en fin bussresa och vägen var särskilt vacker vid det höga passet Hai Van, där utsikten över kusten vid Sydkinesiska havet och bergen är väldigt spektakulär. I Da Nang besökte vi Cham-museet och templet My Son, båda viktiga kulturarv som visar på regionens historiska mångfald.

Cham-muséet är känt för sin samling av sandstensskulpturer från 300-1000-talet. Detta område är hinduiskt. My Son var tidigare en kejserlig stad under 300-1100-talet. Från början fanns här över 70 tempel, men merparten blev sönderbombat under Vietnamkriget.

I Da Nang fick vi också se en väldigt speciell bro som var formad som en drake. Dragon Bridge (Drakbron) är en 666 meter lång bro över Hanfloden, formad som en drake. Den är ett av stadens mest ikoniska landmärken. Bron byggdes färdig år 2009 och blir extra vacker på kvällen när draken “andas” eld och vatten i ett uppvisningsnummer, vanligtvis under helger eller specifika kvällar. Den ligger centralt i staden och bidrar starkt till Da Nangs moderna arkitektur.

Sedan fortsatte vi till Hoi An, en pittoresk stad med en gammal stadskärna som känns som taget ur en filmscen och som också är ett av Unescos världsarv. Den gamla stadskärnan är ett ovanligt välbevarat exempel på en sydasiatisk handelshamn från perioden mellan 1400-talet och 1700-talet med bl.a den täckta Japanska bron från år 1600. Hoi An är en av Vietnams äldsta städer.

I Hoi An spenderade vi två dagar. Vi promenerade längs Pärlfloden och i de små kvarteren och trånga gränderna. Det kryllade av fina båtar vid floden i färgglada kulörer, pyntade med lanternor och rispapperslampor i olika färger. Vi besökte även hantverksmarknaden Thong Loi, ett ställe där dom tillverkade silke och sydde sidenkläder. Här fick vi uppleva hela processen för sidenproduktion, från silkesmaskar till kokong till färdiga plagg och broderade konstverk.

Vi gjorde en utflykt med motorcykeltaxi till den närbelägna byn Cha Am, där vi besökte en familj och fick lära oss mer om vardagslivet i byn.

Kvällen avslutades med en rofylld båttur längs Thu Bon floden med fantastisk inramning av upplysta rislampor längs turen.

Det Vietnamesiska köket

Andra dagen i Hoi An ägnades åt det vietnamesiska köket. Vi fick en föreläsning om vad man äter för mat i Vietnam, därefter fick vi gå runt i visningsköken och se hur dom lagade olika maträtter och den som ville fick även provsmaka vietnamesiska delikatesser som sidenlarver, grisöron, ankembryo, grodor, ångad grishjärna, sniglar mm. Efter det gick vi runt på matmarknader, köpte fisk, nudlar, kryddor, frukter och andra råvaror och lärde oss att laga en fyrarätters måltid på restaurangen Vy’s. Det blev en minnesvärd måltid under kvällen där vi kände oss som riktiga vietnamesiska kockar. Besöket i Hoi An blev en av resans absoluta höjdpunkter.

Matlagningskurs av vietnamesisk mat på Vy´s i Hoi An

Ho Chi Minh City: Krig, historia och liv

Sista resmålet i Vietnam var Ho Chi Minh City, där vi tillbringade två intressanta dagar med en stadsrundtur, besök på krigsmuseet och utflykt till de berömda Cu Chi-tunnlarna, där vi kunde krypa i de smala gångarna i det underjordiska nätverk av över 200 km tunnlar som en gång var hem för Vietkong soldaterna under Vietnam kriget.

Vi tog även en båttur i Mekongdeltat från staden My Tho till byn Ben Tre ute på en ö, där vi fortsatte på mindre träbåtar s.k ”sampan” liknande kanoter och kryssade runt längs kanaler kantade av kokospalmer. Mekongfloden är mäktig. Den börjar i Tibet och rinner genom sex länder. Slutligen åkte vi sedan häst och vagn genom den lilla byn Ben Tre och besökte en familj som tillverkade olika saker av kokosnötter bl.a. tvål och kola. Familjen visade även upp sin rispapperstillverkning, bi- och fruktodlingar och så avslutade vi med lunch i byns lokala mycket enkla restaurang, som familjen drev.

Sammantaget var denna dag en upplevelse som förde oss tillbaka i tiden och fick oss att tänka på hur anpassningsbara människor kan vara.

Kvällstid gick vi ut på någon av stadens episka hotellbarer där västerländska journalister under Vietnamkriget 1964-1975 återgav händelserna innan de hals över huvud tvingades ta sig hem vid krigsslutet.

Krigsmuseet i Ho Chi Minh berörde oss oerhört mycket med brutala berättelser och bilder om lidandet för befolkningen under detta krig.

I stadsmiljön förundrades vi särskilt över mängden mopeder och motorcyklar i staden. De fanns verkligen överallt!

Kambodja: Den mäktiga ruinstaden Angkor - Livet på sjön

När vi sedan reste vidare till Siem Reap i Kambodja kändes det som att resan gick djupare in i Indokinas historia och natur, men Vietnam hade redan gett oss en rik och varierad inledning med städer, landskap och kultur som satte tonen för hela upplevelsen.

Tonlé Sap och Kampong Phluk: Livet på vattnet

I Siem Reap växlade dagarna mellan stilla morgnar bland uråldriga stenansikten och livfulla turer ut på vattnet, där hela byar vilade på sjöns rytm. En av de mest minnesvärda dagarna började vid Tonlé Sap, Sydostasiens mäktiga insjö som styr livet för tusentals människor runt omkring.

Vi klev ombord på en flodbåt och gled långsamt ut genom kanalerna mot Kampong Phluk, byn där husen står på svindlande höga träpålar i vattnet. Det kändes som att färdas genom en annan värld: barn som vinkade från bryggor, fisknät som hängde på tork, små båtar som gled tyst förbi – allt uppbyggt kring sjöns skiftande vattennivåer. Ju längre in i den flytande byn vi kom, desto tydligare blev det hur vattnet är både väg, arbetsplats och mötesplats. Under högvatten känns det som om hela byn flyter, medan torrperioden istället blottar höga stolpar och leriga stränder där båtarna dras upp.

Vi besökte en flytande krokodilfarm. Där födde dom upp krokodiler som dom sålde till Kina för skinnets skull. Det var inte ett lika angenämt besök, men det ingick i programmet.

För oss blev Kampong Phluk en påminnelse om hur anpassat ett helt samhälle kan vara till naturens villkor och hur självklart det är för dem som lever där varje dag.

Tempelkomplexet Angkor : Myter och magi i Khmerrikets huvudstad från 800-talet

Angkor Wat: Centrum för riket

Dagen vid Angkor Wat började tidigt, i mörker. Vi ville alla se solen gå upp över tempelområdet. Vi stod tillsammans med andra förväntansfulla besökare framför dammen, medan templet låg som en mörk siluett mot himlen. Sakta steg ljuset och avslöjade de berömda tornen som speglade sig i vattnet. Det var en bild vi hade sett otaliga gånger hemma, men som ändå kändes helt ny när vi stod där på plats. Att sedan vandra in genom de långa gallerierna, förbi väggar täckta av mytologiska scener, gjorde historien mer konkret. Vi rörde oss uppåt genom nivåerna mot tempelberget i mitten, med känslan av att klättra in i en värld där gudar, kungar och pilgrimer lämnat spår i sten under nästan niohundra år, något som fick oss att känna både vördnad och förundran.

Kon-Tiki gänget med guiden Lars i orange tröja

Angkor Thom: Makt och mystik

Angkor Thom tog oss in i själva hjärtat av det gamla khmerriket. Vi passerade genom en av de stora stadsportarna, där rader av stenfigurer kantar vägen och torn med ansikten som vakar över infarten. Inne i den gamla staden drog Bayon-templet genast till sig blicken, och kameran, med sina många torn, där mjuka, leende stenansikten tittar ner på en från nästan alla håll.

När vi gick runt bland de väderbitna relieferna såg vi scener som blandade religion och vardagsliv: soldater i strid, marknader, fiske, människor i arbete. Här kändes det lätt att föreställa sig kung Jayavarman VII, som lät bygga Angkor Thom som ett buddhistiskt centrum, och hur han ville visa både sin makt och sin fromhet genom dessa ansikten som blickar ut över riket. Det är en historia som fick oss att fundera på hur makten och religionen sammanflätas genom tiderna.

Angkor: Storhetstid och folkmängd

Under våra dagar i Siem Reap blev historien om de khmeriska kungarikena påtaglig. Vi fick berättat hur Jayavarman II en gång samlade makten och lade grunden till riket, hur Angkor Wat byggdes som ett uttryck för både tro och imperiebygge, och hur vägar, sjukhus och städer som Angkor Thom uppfördes.

Det tog 37 år att bygga Angkor Wat, det gick åt 5 miljoner ton sten, det krävdes arbetskraften från 6000 elefanter och 300.000 byggare. Det var ett gigantiskt projekt som byggdes till Vishnus ära.

Vid Angkor Wat-området bodde det under Khmerrikets storhetstid, särskilt under 1200- och 1300-talet, mellan 700 000 och 900 000 människor, enligt senaste forskning baserad på arkeologiska undersökningar och LiDAR-teknik. Det gör Angkor till en av de största städerna i världshistorien före den industriella revolutionen, jämförbart med antikens Rom. Vissa källor nämner även att det vid storstaden Angkor, där Angkor Wat är kärnan, kan ha bott upp till en miljon människor under det tidiga 1300-talet.

När vi stod där bland ruinerna var det lätt att känna både storhet och förgänglighet: ett rike som en gång kontrollerade stora delar av dagens Kambodja, Thailand, Laos och Vietnam, men som med tiden försvagades, angreps och till slut lämnade sitt gamla centrum åt djungeln. Något som fick oss att känna oss som små upptäcktsresenärer när vi vandrade bland de gamla stenarna och tänkte på alla människor som en gång levde här.

Templen fortsatte dock att användas lokalt och “återupptäcktes” för omvärlden på 1800‑talet, varpå restaureringar inleddes, och i dag utgör de kärnan i Kambodjas kulturella identitet och är upptagna på UNESCO:s världsarvslista.

För oss blev mötet med Angkor inte bara “sevärdheter”, utan en berättelse om hur natur, religion, makt och människor format varandra under århundraden. Angkor Wat var resans absoluta höjdpunkt.

Kuriosa: Det var i det trädbetäckta templet Ta Prohm som scener från filmen "Tomb Raider" spelades in, med Angelina Jolie i huvudrollen som Lara Croft.

Kvällsliv i Siam Reap

Pub Street i Siem Reap är centrum för nattliv och matupplevelser, känd för sin korta, neonlysta gata fylld med restauranger, barer och små stånd, och ligger nära Old Market och Siem Reap-floden. På kvällen stängs gatan för trafik och området fylls av livliga turister som rör sig mellan matställen, klubbar och olika former av underhållning.

Efter långa utflyktsdagar avslutades våra kvällar här med en drink tillsammans med våra medresenärer!

Laos: Luang Prabang – stadsliv, marknader och vattenfall

Vår resa avslutades med ett besök i Luang Prabang i norra Laos. Ett av våra första besöksmål blev till det kungliga palatset. Laos har ingen kung sedan 1975, men palatset finns kvar och är numera ett museum. Vi fick höra att den sista kungen blev skickad på "utbildning" av kommunisterna till norra Laos och sedan dess har ingen sett vare sig kungen eller drottningen. Man antar att dom blev illa behandlade och svalt ihjäl.

Stadsliv och morgonmarknad

Luang Prabang är lugnare och mer småskalig än Siem Reap, med franska kolonialhus, gyllene tempel och med Mekongfloden som självklar inramning. Första dagen började tidigt med att respektfullt följa de stillsamma orangeklädda munkarnas morgonrunda, då de tar emot matgåvor av lokalbefolkningen längs gatorna, följt av besök i några av stadens viktigaste tempel, som Wat Xieng Thong.

Morgonmarknaden i Luang Prabang visar stadens liv från den mest genuina sidan, innan turismen riktigt har vaknat. Längs små gator säljer lokalbor färsk frukt, grönsaker, örter, ris, levande och nyfångad fisk samt enkla frukosträtter, men man kunde även köpa torkade råttor, flådda marsvin och bisamråttor, larver, kräldjur grodor mm. Det var inget vi blev direkt sugna på, men det var autentiskt och vi rörde oss bland människor som handlade inför dagen snarare än uppträdde för besökare.

Mitt på dagen fanns tid att flanera längs huvudgatan för att kolla in franska kolonialhus med träbalkonger, buddhistiska tempel med gyllene detaljer samt besöka marknaden igen eller ta en paus på ett café med utsikt över floden. Vi avslutade dagen med en bestigning av Phou Si‑kullen mitt i stan för solnedgång över floden och bergen. Det var vackert.

På kvällen förvandlas huvudgatan till en nattmarknad med hantverk, textilier och gatumat, vilket ger ett helt annat men fortfarande stillsamt flöde av människor. Vi köpte med oss ett fint handgjort vindspel som klingar vackert när det blåser.

Utflykter vid Luang Prabang – vattenfall, natur och flodliv

Utflykten till Kuang Si‑vattenfallet var en av höjdpunkterna runt Luang Prabang, både för naturen och det svala avbrottet från värmen i stan. Stigen tar er genom skog till en serie fall där vattnet samlas i turkosa bassänger; på flera ställen går det att bada, och omgivningen med skog, fågelsång och fuktig luft förstärker intrycket av tropisk “djungelkänsla”.

I anslutning till Kuang Si fanns även andra sevärdheter, bland annat en fjärilsträdgård som vi besökte. Där rör man sig i en lummig, inhägnad miljö där fjärilarna flyger fritt, ofta med skyltar och små utställningar som berättar om lokala arter och bevarandearbete, vilket gör besöket både visuellt vackert och lärorikt.

Vi besökte även en ung familj ur stammen Mhong. Vi fick se hur dom bodde och levde, hur dom var klädda, vad dom åt och hur deras vardag såg ut. Det var väldigt intressant.

Vi gjorde även ett stopp vid ett hantverkscenter där siden tillverkades.

Båttur till Pak Ou‑grottorna

Båtturen längs Mekongfloden till de mystiska Pak Ou‑grottorna gav ett fint perspektiv på Mekong som pulsåder i norra Laos. Vi färdades uppströms längs floden, passerade små byar, sandbankar och gröna bergssluttningar, medan vardagslivet vid floden – fiskare i smala träbåtar, barn som badar, människor som tvättar kläder – utspelar sig längs stränderna.

Själva Pak Ou‑grottorna ligger där Mekong möter en biflod, och inne i grottorna är luften sval och fylld av hundratals små och större Buddhastatyer som placerats där genom generationer. Här fanns över 4000 buddhastatyer täckta med bladguld. Besöket hade en stilla, nästan ceremoniell känsla: man rörde sig långsamt, ibland med ljus eller svag belysning, och mötte både lokala pilgrimer och andra resenärer som stannade upp en stund i tystnad.

Luang Prabang blev en av resans mest stämningsfulla etapper, med en fin kombination av vardagsliv, naturupplevelser och stillsam andlighet kring Mekong, något som ofta stannar kvar tydligt i minnet efter en resa genom Indokina.

Bonusbilder från resan

Höjdpunkterna under vår resa - Tips på intressanta platser att besöka i Vietnam, Kambodja och Laos

Sammantaget knyter dessa upplevelser ihop flera sidor av vår resa. Våra absoluta höjdpunkter under resan var:

Ha Long bukten med sin fantastiska skärgård
Den mysiga staden Hoi An med sin kvällsparad av upplysta båtar glidande fram längs vattnet.
Krigsmuseet i Ho Chi Minh som beskrev det brutala Vietnamkriget på ett berörande sätt.
Angkor området med dess spännande historia och fantastiska byggnadskomplex
Matmarknaderna och matlagningen som gav oss helt nya lukt- och smakupplevelser
De familjer vi fick förtroendet att besöka i deras hem

Dramatiken vid hemresan – Covid 19

Under själva resan ( mars 2020 ) fanns inga hälsorestriktioner för européer annat än att alla hotell ville ta ens kroppstemperatur vid check-in. Däremot hade de här länderna stängt ned gränsen mot Kina och Japan så turismen var på lågvarv under denna period.

Vi kunde läsa att land efter land stängde ner bl.a. stängde USA gränsen för flyg från Europa. Folk hemma i Sverige började hamstra mat och andra förnödenheter. Svenska Basketligan beslutade att ställa in slutspelet, så Luleå Basket korades till SM-mästare eftersom dom vann grundserien. Slutspelet i SHL och samtliga hockeyligor ställdes också in. Det hade kunna bli året då Luleå Hockey tog sitt andra SM-guld. Luleå Hockey vann grundserien med 14 poäng före tvåan.

Den 17 mars påbörjades hemresan och vi kan lugnt erkänna att nervositeten tilltog under resans sista dagar då land efter land stängde ned sina gränser och flygbolagen slutade flyga. Flygplatserna var nästan helt öde och bara enstaka flyg fortsatte lyfta.

Vi kom hem välbehållna den 18 mars men bara några få dagar efter hemkomst slutade flygbolaget Emirates trafikera sträckan vi åkte hem på. Snacka om små marginaler. Vi hade kunnat bli fast i Asien på obestämd tid!!!! Tack Emirates! :)

/ Monica & Roger

"Discovering Tellus - collecting, saving and sharing memories